Strömmingslåda

Strömminsglåda väcker traumatiska minnen i mänskor från min årgång. Strömmingslådan som serverades i skolan skulle i dagens samhälle definieras som brott mot mänskligheten och tortyr. 

Stömminglåda, "silakkalaatikko" på finska. Mammas var ätbar med var inte nån favorit.

Nå, detta måste provas, tänkte jag. Maja visade god min men kollade redan i hemlighet på nätet närmaste McDonalds.... 

Recept finns det hur mycket som hellst på nätet. Jag hade som grundrecept Marttornas version som jag kustomiserade.

Här slutresultatet. Helt ätbart men blir nog inte heller i fortsättningen nån favorit. Serverades med ättiksrödbetor och saltgurka. Rikligt med öl till, Det fick vi aldrig i skolan. Öl alltså.... 

Här ingredienserna. Panko ströbröd inte med på bilden. Vid närmare betraktelse av Marttornas recept fanns inte öl med så den drack jag. 

Jag hade:

• 200 gram strömmingfileer
• Potatis, skivade
• Dill
• Lök
• Två ägg
• Mjölk
• ½ halv burk smetana 
• Panko ströbröd
• Bacon
• Salt och peppar

Första lagret har installerats i formen.

Skala och skiva potatisen. Skär upp löken och dillen. All potatis på bilden gick inte åt. Lägg ett lager med potatis i formen och sedan ett lager med strömmingsfilleer, dill och lök. Lite salt och peppar. Sedan ett lager till med potatis, ett lager strömming osv. och sist ett lager med potatis överst.

Så här ser det ut. Överst ännu ett lager potatis och sedan dränks mästerverket i mjölk/ägg/smetablandning. Efter det baconskivorna överst och lite panko på hela härligheten.

Blanda mjök med två ägg och smetanan. Rös om och häll i formen så att allt dränks. Sedan överst bakonskivorna, lite panko och in i ugnen.

På väg in i ugnen.

Mitt strömmingslåda var 1,5 timme i varmluftsugn på 150 grader. Recepten förespråkar allt från 170 till 200 grader. Varmluftsugn alltid lite, t.ex.20 grader, lägre temperatur.

Färdig! Baconen var lagom knapprig, Konsistensen lagom torr, dvs. inte helt torr men absolut inte rinnade.

 Helt ätbart. Säkert helt gott om gamla traumor inte fanns. Påminner om Janssons frestelse.

Maja åt med god min och sa att det är inte lika hemskt som hon kom ihåg. Försiktigt undrade hon vilken är den nästa finska traditionsmaten jag skall göra. Jag hotade med klimpsoppa och dillkött! Men varen icke förskräckta, det kommer nog inte att ske!